Debatt om patientcentrering på Riksstämman

Patienterna ger låga betyg till svensk sjukvård för att den inte är patientcentrerad och det krävs mycket arbete för att få till en förändring. Ansvaret ligger främst på vården själv men även patienterna måste ta sitt ansvar. Det framkom vid en debatt som Vårdanalys arrangerade på Riksstämman den 29 november 2012.

– Den här rapporten är bara början på vårt arbete med patientcentrering och det är viktigt att fortsätta. Jag tycker att det handlar om att få in nya perspektiv i hälso- och sjukvården. Att vinkla de här frågorna på ett annat sätt. Det är också bakgrunden till att vi valde två internationella toppforskare när patientcentreringen i svensk sjukvård skulle utvärderas, säger Caroline Andersson, utredare på Vårdanalys.

– Jag tycker att det är väldigt bra att Vårdanalys har börjat borra i det här, men jag tycker man varit för snäll. Man pratar om att det är en positiv utveckling utifrån en massa problem som finns i sjukvården. Man kan likväl fundera på om vi har en negativ utveckling, säger Calle Waller, vice ordförande i Prostatacancerförbundet.

Helle Wijk, styrelseledamot på Svensk Sjuksköterskeförening är positiv till Vårdanalys utvärdering, men hon tycker att begreppet patientcentrering leder fel.

– Jag tycker man ska tala om personcentrerad vård i stället för patientcentrerad. Det handlar inte om ett byte av ord, utan om ett annat förhållningssätt. Om man ser människan som en person drabbad av sjukdom och ohälsa och inte som en patient, tar man ett steg till. Det finns nu en risk för att man ser alla med samma diagnos som en grupp.

Filippa Nyberg, nybliven ordförande på Svenska Läkaresällskapet, vill lyfta fram ytterligare ett perspektiv i arbetet med patientcentrering.

– Jag saknar ett perspektiv. Det är vilken enorm betydelse patientsäkerhetslagen haft. Den har satt igång en massa olika aktiviteter som bidrar till att öka patientcentreringen. Plötsligt upptäcker hälso- och sjukvården att det inte räcker med att ha en liten förslagslåda där personalen kan lämna förslag. Istället måste man arbeta mer systematiskt med frågan.

–Det har hänt mycket de senaste åren när det gäller lagstiftningen. Om vården följde den och i synnerhet patientsäkerhetslagen, skulle vi vara en bra bit på väg när det gäller patientcentrering, säger Anne Carlsson, ordförande på Reumatikerförbundet.

Samtidigt anser flera debattdeltagare att strukturerna i hälso- och sjukvården är ett problem för att styra utvecklingen i rätt riktning.

–Vi som patientorganisation försöker tillsammans med vården hitta modeller för hur den ska förbättras, men ett hinder är ofta strukturen och man får många gånger nästan slå sig blodig utan att lyckas. Jag kan ge många goda exempel som fungerar på ett ställe men när du ska sprida kunskapen vidare i sjukvården tar det stopp, säger Anne Carlsson.

–De cementerade strukturerna i vården är ett jätteproblem. När man ska utvärdera sitt arbete är det i stort sett bara vården själv som gör det. Den utgår från sina givna förutsättningar och kommer inte längre. Det finns mycket att hämta från andra områden. Lean är ett bra exempel som vården tagit intryck av, men jag ser inte fler exempel än det, säger Calle Waller.

–När man nu genomför stora förändringar inom cancervården bemannar man den med cancerdoktorer och cancersjuksköterskor. Det skulle vara bra om man också lyfte in nya kompetenser så man får in lite nytt tänk, fortsätter han.

Helle Wijk anser att utbildning av ledning och personal är en viktig bit för att få till en förändring i vården, men det finns flera hinder att ta sig förbi.

–Det som behövs är utbildning av våra medarbetare. Men det räcker inte. Forskning visar också på att det krävs en stor förändring av arbetsorganisation och arbetsplanering, samt en förändring av attityder på ledningsnivå.

–Vi pratar mycket om statens och landstingens ansvar men vad vill patienterna? Hur agerar de? Är patienterna så intresserade av att engagera sig? Om det här ska få någon kraft i sig kan det inte bara drivas utifrån vårdens perspektiv. Det behövs också en attitydförändring hos patienterna när de möter vården, säger Caroline Andersson.

Panelen på seminariet bestod av Catarina Andersson Forsman, hälso- och sjukvårdsdirektör, SLL, Anne Carlsson, ordförande, Reumatikerförbundet, Fredrik Lennartsson, myndighetschef, Vårdanalys, Filippa Nyberg, VD, Svenska Läkaresällskapet, Calle Waller, vice ordförande, Prostatacancerförbundet och Helle Wijk, styrelseledamot, Svensk Sjuksköterskeförening.