Vad kan Sverige lära av andra länders sätt att styra och organisera hälso- och sjukvården?

Under hösten 2014 kommer Vårdanalys att publicera en rapport om hur Danmark, Norge, Nederländerna och England har förändrat sitt sätt att styra och organisera sin hälso- och sjukvård och vilka lärdomar Sverige kan dra av dessa erfarenheter. På seminariet presenterades de preliminära resultaten och slutsatserna. Carl Cederschiöld (M), tidigare ledamot i Ansvarskommittén, Vivianne Macdisi (S) och Mats Eriksson (M) diskuterade vart svensk sjukvård är på väg och hur vi kan dra nytta av erfarenheterna från andra länders så kallade strukturreformer.

Carl Cederschiöld var med i Ansvarskommittén, som utredde hur ansvaret inom olika områden bör fördelas mellan stat, landsting och kommuner. Kommittén presenterade i sin slutrapport 2007 bland annat förslaget att mindre landsting skulle slås ihop till större regioner, exempelvis utifrån var i landet det finns universitetssjukhus. Förslagen har ännu inte blivit verklighet och Carl Cederschiöld menade att det därmed finns mycket att lära från Danmark och Norge, eftersom de har en liknande grundstruktur i sin hälso- och sjukvård.

– Danmark och Norge är ju väldigt intressant ur vår synpunkt, och där kan man ju alltså konstatera att de var modigare än vad Sverige har varit. De resonemang vi förde var väldigt lika dem som man har fört i Danmark och Norge.

De två politiska representanterna Mats Eriksson och Vivianne Macdisi fick svara på om de anser att hälso- och sjukvården bör utvecklas inom befintlig struktur eller genom en strukturreform som den Ansvarskommittén föreslog. De höll med om Ansvarskommitténs förslag men menade att det inte nödvändigtvis kommer att krävas så stora strukturella förändringar.

– Jag tror att vi måste göra de förändringar som vi har talat om hela dagen och som även Ansvarskommittén talade om, men jag tror att vi ska göra dem inom befintlig struktur, menade Mats Eriksson (M).

Vivianne Macdisi (S) poängterade att det finns vissa mönster i rapporten.

– Min första reflektion var faktiskt att oavsett vilken organisation eller struktur man har så finns det ju för- och nackdelar, och jag tycker det är viktigt att vi utgår från det. Så det vi behöver göra är ju faktiskt att inventera vad våra problem är, så att vi lägger tid och kraft på att lösa de utmaningar vi har.

Mats Eriksson påpekade också att reformerna som har genomförts i Danmark, Norge, Nederländerna och England är så pass nya att det är svårt att dra några slutsatser om hur framgångsrika de har varit.

– Men jag är väldigt övertygad om att det som vi kallar för nivåstrukturering måste fortgå. Och där tar vi gärna hjälp av både patienter och patientorganisationer.

Slutligen diskuterades vad som kommer hända med det svenska hälso- och sjukvårdssystemets struktur i framtiden. Hur kommer det sig att Ansvarskommitténs förslag inte förverkligas, när de allra flesta politiker verkar hålla med om dem? Carl Cederschiöld var övertygad om att förändringarna mot större regioner trots allt kommer att genomföras:

– Det som måste göras det kommer att göras, det är bara en fråga om tid.