Nationella diagnostik- och behandlingsrekommendationer – professionens ansvar?

Vårdanalys deltar på ett symposium på Medicinska Riksstämman som diskuterar hur de som arbetar i vården kan bidra i framtagande av nationella diagnostik- och behandlingsrekommendationer inom viktiga områden.

Nationella riktlinjer som vänder sig till beslutsfattare finns för de stora folksjukdomarna.  För övriga kroniska tillstånd saknas det nästan helt etablerade nationella diagnostik- och behandlingsrekommendationer som är tillämpliga i mötet mellan patient och vårdens företrädare. Särskilt tydligt är detta inom primärvården. Samtidigt finns ett stort antal lokala, regionala och även nationella vårdprogram, riktlinjer och rekommendationer som tagits fram av olika specialistgrupper och andra intressenter. Dessa saknar dock oftast legitimitet utanför gruppen och används inte för planering av vårdinsatser. För att uppnå en jämlik vård av hög kvalitet behövs nationellt överenskomna rekommendationer som uppfattas som legitima av profession, huvudmän och myndigheter.  

Symposiet avser att diskutera hur professionens kompetens kan tillvaratas för att på rimlig tid skapa nationella behandlingsrekommendationer inom flertalet av vårdens angelägna områden.

  • Behöver vi nationella behandlingsrekommendationer? Kerstin Nilsson, Svenska Läkaresällskapet

  • Vad är kronikersatsningen? Roger Molin, Socialdepartementet

  • Hur ser det ut i omvärlden? Joakim Ramsberg, Vårdanalys

  • Beslutsstöd integrerade i journalsystemen - exempel från Stockholms läns landsting, Eva Pilsäter Faxner, Universitetssjukhuset, Örebro

  • Paneldiskussion: Bodil Klintberg, SKL, Karin Träff Nordström,Skånes universitetssjukhus