Strukturreformer i hälso- och sjukvårdssystem

Sammanfattning: Hur hälso- och sjukvården styrs och organiseras är av största vikt för patienter och medborgare, eftersom det påverkar vilken slags vård som erbjuds. I förhållande till andra länder visar svensk hälso- och sjukvård generellt sett goda medicinska resultat till måttliga kostnader. Men utmaningar såsom förändrad demografi, krav på kostnadskontroll och vissa omotiverade regionala skillnader i tillgänglighet och behandlingsresultat väcker frågor om behovet av nya sätt att styra och organisera hälso- och sjukvården.

Vårdanalys har i denna rapport analyserat hur några europeiska länder har genomfört stora förändringar av sättet att styra och organisera sjukvården, så kallade strukturreformer. De aktuella reformerna är kommunalreformen i Danmark, sjukhusreformen i Norge, Labours reformer under slutet av 1990- och början av 2000-talet i England och sjukvårdsförsäkringsreformen i Nederländerna år 2006. Syftet med analysen är att belysa dessa länders erfarenheter av att genomföra  reformerna och vilka effekter reformerna har lett till. Vår förhoppning är att denna internationella utblick ska kunna ligga till grund för den fortsatta och viktiga diskussionen om hur sjukvården i Sverige ska styras och organiseras.

Några av rapportens resultat:

Reformerna har syftat till att möta flera liknande utmaningar som de som finns i Sverige. Det rör sig till exempel om bristande geografisk jämlikhet, långa väntetider, svårigheter att koncentrera specialistvård och behov av kostnadseffektivitet. Det finns dock skillnader i ländernas strukturella förutsättningar som gör att betydelsen av reformerna  bör tolkas försiktigt i ett svenskt sammanhang.

Reformernas direkta effekter är blandade och ofta otydliga. Det rör sig om både positiva, negativa och uteblivna effekter. Samtidigt är det viktigt att betona att flera av reformerna har haft långsiktiga perspektiv, som syftat till att öka sjukvårdssystemens förutsättningar att hantera framtida utmaningar.

I Danmark och Norge tog staten ett ökat ansvar för sjukvården och nya regionala nivåer inrättades. Dessa förändringar tycks ha lett till ett antal olika effekter, bland annat har sjukhusen slagits ihop till större och totalt färre sjukhusorganisationer. I vissa avseenden tycks också väntetiderna ha kortats och den geografiska likvärdigheten blivit något större. Samtidigt har det uppstått utmaningar i att skapa en sammanhållen och förebyggande vård.

I England infördes en nationell målstyrning kombinerat med stora resurstillskott. Effekterna är även här skilda, bland annat har tillgängligheten blivit bättre och förtroendet för sjukvården större. Ett viktigt mål för reformerna, vid sidan av ökad tillgänglighet och förtroende, var att minska skillnaderna i hälsa mellan olika grupper i befolkningen. Här syns dock inga större effekter av reformerna.

I Nederländerna infördes ett system med konkurrerande försäkringsbolag och avreglerad prissättningNederländerna har ett försäkringsfinansierat hälso- och sjukvårdssystem, till skillnad från de övriga länderna i studien som har skattefinansierade system. Reformen har bland annat skapat förutsättningar för en mer sammanhållen och integrerad vård för patienterna.