Att komma överens

Sammanfattning: Personer med missbruk och beroende har många gånger behov som kräver samordnade insatser från kommuner och landsting. Det har ofta konstaterats att samarbetet mellan kommuner och landsting brister, vilket på olika sätt drabbar personer med missbruk och beroende, anhöriga och samhället. För att stärka förutsättningarna för samverkan och bidra till att tydliggöra ansvarsfördelningen gavs landsting och kommuner år 2013 skyldighet att ingå överenskommelser om samarbete kring personer med missbruk. Vårdanalys har på regeringens uppdrag följt upp dessa överenskommelser. I denna rapport beskriver vi hur många överenskommelser som tagits fram, deras innehåll, vilka hinder och framgångsfaktorer som finns för framtagandet samt i vilken utsträckning brukare har deltagit i att ta fram överenskommelser. I rapporten ger vi också rekommendationer för det fortsatta arbetet.

Resultat i korthet:

  • Det behövs fortsatt utvärdering av effekter och resultat av överenskommelser ur ett patient- och brukarperspektiv.
  • Det går att samordna vård och omsorg via olika organisatoriska lösningar, där samverkan genom överenskommelser är ett sätt. Men det finns också andra tänkbara lösningar, exempelvis integrerade verksamheter. Överenskommelser behöver därför också utvärderas som ett av flera möjliga sätt att samordna vård och omsorg.
  • I samtliga län finns det överenskommelser på länsövergripande nivå mellan kommuner och landsting. På lokal nivå har, eller planerar, majoriteten av kommunerna (82 procent) att tillsammans med landstinget ta fram överenskommelser.
  • Landsting, kommuner och brukarorganisationer har positiv inställning till överenskommelser. Representanter vi intervjuat ser att överenskommelser leder till att samverkan grundläggs. Men de ser också flera utmaningar i framtagandet.
  • Barn och unga som målgrupp nämns i liten utsträckning i lokala överenskommelser. Fastän barn och unga beskrivs som en särskilt viktig målgrupp av kommuner och landsting är ett uttalat barnperspektiv ovanligt.
  • Brukarorganisationer har fått lämna synpunkter på ungefär hälften av överenskommelserna. Process och ansvar behöver bli tydligare och förutsättningar kan utvecklas för att brukares erfarenheter och kunskaper bättre ska tas tillvara.