Myndigheten för vård- och omsorgsanalys (Vårdanalys) har enligt sin instruktion till uppgift att ur ett patient-, brukar-, och medborgarperspektiv följa upp och analysera verksamheter och förhållanden inom hälso- och sjukvård, tandvård och omsorg. Det är från detta perspektiv som Vårdanalys yttrande tar sin utgångspunkt.
Vårdanalys instämmer i att det är angeläget att allmänheten får ökad insyn i verksamheter inom den offentligt finansierade privat utförda välfärden. Vi delar bilden av att ökad insyn i sådana verksamheter kan underlätta kontrollen av hur verksamheterna utförs och möjliggöra en öppen debatt om hur tillgångar används. Vårdanalys avstyrker dock utredningens förslag. Det gör vi på den grunden att vi inte bedömer att det är tillräckligt utrett vilken lagteknisk lösning som är den bästa för att öka insynen i de aktuella verksamheterna på ett sätt som totalt sätt innebär att det är tydligt vad som gäller i fråga om dessa verksamheter. Vi ifrågasätter särskilt lämpligheten i att ”jämställa verksamheterna med myndigheter” och att regleringen sker i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Detta kanske kan förefalla som en ”enkel” lösning lagstiftningsmässigt, men frågan är vad som blir tydligt för verksamheterna och patienter och medborgare i förlängningen. I vilka avseenden ska en verksamhet t.ex. ”jämställas med en myndighet” och när ska den inte göra det. Vi menar vidare att det kan finnas flera olika risker med förslaget ur ett rättssäkerhetsperspektiv som utredningen inte närmare belyst på ett tillfredställande sätt och som kvarstår att hantera. Till exempel finns risker kopplat till vad som ska räknas till den privata delen av verksamheten respektive den offentligfinansierade delen och hur uppdelningen ska hanteras. Det finns även en risk för ett ”inbyggt jäv” i uppdelningen av verksamheten som kan påverka hanteringen av utlämnadefrågorna vilket i förlängningen kan skada förtroendet för dessa frågor i allmänhet. Flera lagtekniska lösningar bör därför övervägas och en mer omfattande riskanalys bör företas innan det är möjligt att ta ställning till det bästa sättet för att öka insynen i de aktuella verksamheterna.
Vidare anser Vårdanalys att utredningens förslag inte i tillräcklig utsträckning beaktat andra förslag som har tydlig beröring med frågan och som lagts fram under senare tid. Vi tänker då närmast på förslagen i Ökad insyn i fristående skolor (SOU 2015:82) och Ordning och reda i välfärden (SOU 2016:78) samt den lag om meddelarskydd i vissa enskilda verksamheter som beslutades av riksdagen den 16 februari. Särskilt intressant är till exempel den lagstiftningsteknik som valts kring den nyss nämnda lagen och som innebär att meddelarskyddet i vissa enskilda verksamheter regleras i en särskild lag. Vårdanalys menar att frågan behöver beredas vidare och att det då är viktigt att beakta alla utredningsförslag som nu ligger på bordet samt den nya lagen om meddelarskydd och se till helheten.
Vårdanalys hade också gärna sett att frågan om ökad insyn i välfärden utreddes ur ett bredare perspektiv. Vi tänker då bland annat på de privata verksamheternas inrapportering till olika register och deltagande i olika undersökningar. Det är en viktig förutsättning för förtroendet för hälso- och sjukvården och omsorgen att uppgifter om exempelvis verksamheternas leverans och kvalitet finns i nationella datakällor och undersökningar och kan publiceras på ett sådant sätt att det möjliggör jämförelse och analys. Idag brister dock många privata verksamheter på vård- och omsorgsområdet i att lämna uppgifter till olika datakällor. Transparensen uteblir därmed på denna övergripande nivå vilket är ett problem som inte minst kräver en lösning.
Slutligen hade Vårdanalys gärna sett att utredningen redovisat på vilket sätt den samrått med patient- och brukarföreträdare och andra relevanta organisationer.
Beslut om detta yttrande har fattats av myndighetschefen Fredrik Lennartsson. I den slutliga handläggningen har chefsjuristen Karin Nylén deltagit. Juristen Nadja Zandpour har varit föredragande.