Resultaten i korthet
Satsningen har satt frågan på agendan. Men även om vi ser att steg har tagits i rätt riktning kvarstår flera utmaningar. Endast var tionde omhändertagen förs till vård och variationen i landet är stor. Cirka 30 procent av de unga omhändertagna förs till arrest, och rutinerna för att fånga upp minderåriga barn till de omhändertagna brister.
I det akuta skedet är kvalificerade bedömningar viktiga för att stärka den medicinska säkerheten. Polisen har i dag begränsade möjligheter att bedöma en omhändertagen persons hälsotillstånd och behov av vård. Det saknas på flera håll lösningar för medicinska bedömningar och tillnyktring som är anpassade efter både de omhändertagnas skiftande behov och lokala förutsättningar. Insatserna för fortsatt vård och omsorg är inte alltid utformade på ett sätt som motiverar den omhändertagna att ta emot stöd och hjälp.
Personer som omhändertas är en heterogen grupp med olika behov av akuta och fortsatta insatser. Därför är det särskilt viktigt att kunna identifiera vad varje enskild person behöver och erbjuda lämpliga insatser utifrån det. I dag saknas sammanställda uppgifter om vad de omhändertagna behöver och hur deras behov tillgodoses.
Rekommendationer i korthet
Vår uppföljning visar att det ur den omhändertagnas perspektiv är fortsatt angeläget att förbättra vården och omsorgen i samband med ett omhändertagande. Ett utvecklat kunskapsstöd för att bedöma akuta och fortsatta medicinska och sociala behov är grunden för att polisen, hälso- och sjukvården och socialtjänsten ska kunna erbjuda lämpliga insatser. Det behövs därför mer kunskap och statistik om vilka behov de omhändertagna har och vilka insatser som fungerar bra respektive mindre bra för dem. Vi bedömer också att det är viktigt att huvudmännen kommer överens om hur ansvarsfördelningen för tillnyktring ska förtydligas och fungera i praktiken.