Sverige har internationellt sett höga kostnader för äldreomsorgen (cirka 4% av BNP). Kostnaderna förväntas därtill öka till följd av en åldrande befolkning. Det finns idag flera tecken på att den mängd resurser som läggs på äldreomsorgen i olika kommuner varierar kraftigt. Samtidigt är uppföljningen och rapporteringen av vad som utförs inom omsorgen begränsad, vilket gör det generellt svårt att följa upp, jämföra och mäta resultaten i svensk äldreomsorg. För att omsorgen ska möta de samlade behoven hos äldre är det viktigt att resurserna används på ett effektivt sätt.
Några av rapportens resultat:
- Det finns stora skillnader i äldreomsorgens produktivitet mellan kommunerna. Produktiviteten hos ett fåtal kommuner sticker ut. Analyserna indikerar att finns stora möjligheter att på bred front öka produktiviteten inom sektorn.
- En del av dessa skillnader kan spåras till strukturella bakgrundsfaktorer som inte kommunerna själva kan påverka. Till exempel geografiska förutsättningar och skillnader i omsorgsbehov.
- Eftersom det statliga kostnadsutjämningssystemet har till uppgift att utjämna dessa skillnader är det viktigt att löpande övervaka hur väl det fungerar inom äldreomsorgen. I rapporten justeras kommunernas kostnader för de skillnader som ska hanteras av det statliga kostnadsutjämningssystemet. Trots det ser vi fortfarande skillnader i dessa faktorer mellan kommunerna.
- Vi finner inget samband mellan produktivitet och brukarnas nöjdhet. Men indexet för brukarnöjdhet är ett övergripande och relativt grovt mått. Det går därmed inte att utesluta ett samband mellan produktivitet och kvalitet, men detta behöver undersökas vidare. Detta visar även på ett behov av att förbättra och utveckla metoder för att mäta brukarnas uppfattning av äldreomsorgens kvalitet ur olika dimensioner.
- Beskrivande data av äldreomsorgens prestationer är bristfällig.Uppgifterna om olika prestationsmått består endast av övergripande beskrivningar av alla de insatser som utförs inom äldreomsorgen. Det största problemet är att beskrivningarna av insatser inom äldreomsorgen inte tar hänsyn till skillnader i omsorgsbehov. Den faktiska resursinsatsen bland kommunerna kan skilja väsentligt. Det är därför viktigt att utveckla mått som viktar insatserna efter omsorgsbehov och som möjliggör jämförelser via en enhetlig nationell standard. För att öka kunskapen om äldreomsorgens resultat bör även en sammanhållen och långsiktig strategi för systematiska jämförelser av äldreomsorgen tas fram.